Uppe på krönet började vagnen rulla bakåt

Johan Andersson tillsammans med Mörken fick uppdraget att coacha och sätta ihop laget.

Vi välkomnade Charlie i kassen då ingen av våra ordinarie keeprar kunde lira. Han skötte sig utomordentligt bra. Alla mål bakåt utom ett, var resultatet av returer som inte utespelarena tog hand om. Coacherna försökte förklarade för Charlie efter matchen att det handlar om att ta skottet, returen OCH andra returen. Vi utespelare har ju målet framåt att fokusera på!

Matchen startade tungt. Redan i första bytet tog Västerhaninge ledningen, ett skott som Charlie tog och sen slog de in returen.

Trots att motståndarna drog på sig flera utvisningar i första styrde de spelet och vi kom inte riktigt år dem. De var var bättre än oss i första, men det föll inga fler mål utan perioden slutade 0-1. Det var en tung stämning i periodpaus trots bara ett mål i baken. Vi hittade inget botemedel mot värken!

Spelet i andra fortsatte som i första och efter fem minuter satt 0-2.

Efter det målet jämnade vi ut spelet och började komma igång ordentligt. Nu hände plötsligt något. Vi höjde vår spelstandard och de fortsatte ta utvisningar. Nu klev Jander in och coachade aktivt i powerplay. Vi reducerade till 1-2 och är helt med i matchen.

Ny motståndarutvisning, Jander coachar hårt och kastar åter om i spelordningen. Alla i laget är naturligtvis med och på tå,.....nästan! Ett osannolikt indianbyte sker, en medlem i fel femma hoppar in och vips, vi lyckas med konststycket...... att i powerplay lira med för många på isen. I efterföljande Boxplay stänker de in en retur och i bytet direkt efter det ytterligare ett mål. Godnatt!

Luften gick ur laget och Vif hittade tillbaka lite till sitt spel från första och vi aldrig riktigt nära.

Coachen var lite ledsen och besviken, men han fick tröst.