Stormvind i en kvart

Kringelstan stod inte riktigt att känna igen under matchinledningen. Första utvisningen drog vi på oss efter en minut och Trånkan behövde bara fyra sekunder i powerplay innan de fick jubla över ledningsmålet. Efter målet parkerade de i vår zon och vi drog på oss hela fem utvisningar nästan på raken och vi kunde dessutom åkt på ett par till om domarna varit petiga. Vi hängde inte alls med i svängarna och tog till både klubbor och armar för att få stopp på motståndarna.

Tack och lov hade vi matchens lirare i vårt eget lag. Han ensam såg till att vi fortfarande hade poäng att spela för och han spikade igen fullständigt efter första målet. Vi pratar naturligtvis om Patrik ”väggen” Nyström, med ett förflutet i Linden hockey.

Helt plötsligt, efter 15 minuter, började vi åka skridskor, slå passningar på bladet, spela bra försvarsspel. Resultatet av det blev noll utvisningar under resten av matchen och sen i sjuttonde minuten slog Valle till med kvitteringen. Av bara farten så gjorde vi ytterligare två mål innan paus. Med bara 19 sekunder kvar innan vilan kom det blytunga tredje målet för oss. 3-1 i paus.


Nyspolad is och pigga ben i Kringelstan blev ingen rolig kombination för Trångsund, som såg allt trögare ut i andra perioden. Vi fortsatte liret i andra som vi slutade första. Ett klart spelövertag och vi kände att vi hade matchen i vår hand. Målen trillade in och 6-1 på jumbotronen blev resultatet som ringdes in.

6-1 låter betryggande, men matchen kunde ha slutat illa med en förlust med samma siffror om inte nå´n spikat upp en j-la vägg i vår zon. Vid pressläggningen hade ännu ingen anmälan om tilltaget kommit in till förbundet och min gissning är att resultatet kommer stå fast.

Tyvärr så drabbades vi av en skada, Gurkan sträckte låret och klev av tidigt i matchen. Han undersöktes omgående av läkarteamet, som efter en första undersökning var försiktigt positiva och han har redan fått ett rehabprogram han skall följa.

Esa Eloranta, som coachade och satte ihop laget, var nöjd. De olika kedjorna, med lite olika roller, presterade det de var satta att göra.

Speciellt plus till kedjan ledd av Chrille, flankerad av Johan R och Johan A. Stenhård, jobbig och aggressiv forecheching tröttade effektivt ut deras försvar. Våra backar kunde fylla på och skapa ytterligare tryck. Backcheckingen funkade också bra. Eller med sportbladets ord – ”F-n dom lirar ju som AIK gjorde förra året”.

Bland backarna utmärkte sig Esa. Ansvaret som coach följdes av ett ännu större ansvar på isen. Han börjar verkligen hitta tillbaka till sitt rätta jag. Vad är hemligheten? extra träning? Kollar han in Eloranta på youtube? En helgjuten insats.